Hur saa

Jag skall försöka skaka liv i bloggen som legat i ide en längre och inte uppdaterats med länkar och annat. Så till min frågeställning.

Jag kanske såsmåningom får svar på alla underliga symtom jag haft genom åren. Det började för 15 år sedan ca jag besökte min läkarmottagning och jag hade då krypningar i kroppen det kändes som en massa myror vandrade sakt ner från huvudet till fötterna. Då föreslog det provtagning av B12 och folsyra, svaret var att värdena var "lite låga" men ingen direkt brist. Några andra prov tog inte jag fick då på recept B12 o folsyra i två olika tabletter, efter ett år togs ett prov igen för att kolla att medicinerna fungerade. Sedan skrev nytt recept rutinmässigt varje år, då och då drabbades jag av munblåsor som var mycket smärtsamma, nysattacker och nästäppa, som inte fanns nån förklaring till då allergitester gjordes, afte i munnen en längre tid, orolig mage till o från.

Sedan bytte jag läkarmottagning och medcinen skrevs fortfarande ut rutinmässigt. Sedan kom ett nytt preparat som var folsyra o B12 i en tablett. Detta togs såsmåningom ut ur läkemedelsförmånen och den nya läkaren skrev då bara ut B12 och tyckte att jag ett år senare ,2011, skulle ta blodprov för att kolla folsyran, resultatet var då att det var "lite lågt" men ingen direkt brist. Jag fick folsyra på recept. Jag fick sedan lämna nya prover bl a HB, det var bra värde men bloddepåerna var låga så jag fick järntabletter, med järnsulfat i, ganska starka grejor.

Läkaren misstänkte nu glutenintolerans. Efter en tid fick jag lämna nya prover för att kolla att järn nivån gått upp samt för glutenintolerans, det provet visade stark misstanke om glutenintolerans, jag har utbrott av utslag på en skinkan nu sist var i julhelgen, ettriga svider och kliar nåt vansinnigt. Plåtsmak i munnen utan att vara direkt torr.

Då blodprovet inte gav nåt säkert besked skall jag göra en tunntarmsbiopsi om några veckor. 

Vi spelade kula i Torget en dag,

en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.

Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,

då jag visslade överlägset och gick.

Men jag ångrae mig, när jag kom till vår port,

och tyckte det något fult jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans

kunde någon säga var grabben fanns.

Jag skämdes. Jag tror jag skäms för det än,

när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,

för att en gång få se den grabben glad.

Men nu är han säkert en stor, grov karl,

som släpar och sliter-jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.

Man kan aldrig ändra det fula man gjort.

Man kan inte lämna kulor igen,

och trösta pojkar som stelnat till män.

Sten Selander

Igår när jag borstade tänderna glömde jag stänga av kallvatten kranen, jag har upptäckt för nu kl 9   

Mitt första minne

Det är en helg tidigt på våren 1954. Jag är tillsammans med min pappa på besök hos farfar och farmor som bodde ganska när oss. På besök är också min faster och farbror och min jämngamla kusin Ulla.  I ena änden av tomten är en liten sänka ner till en kvarndamm och en bit längre ner finns dammluckorna.

Jag ör drygt två och ett halvt år gammal och Ulla och jag hade olovandes gått ner till dammen och stod alldeles vid vattenkanten och sparkade på stenar i vattnet, jag har alltid testat gränser och det gjorde jag redan då genom att slira med stövlarna mot slemmiga stenar. Jag hade mitt livs första gummistövlar på mig.  Jag faller i vattnet och flyter iväg i det strömma och kalla vattnet där isarna nyss gått upp. Ulla börjar skrika högt att hon är rädd och hennes mamma hör på rösten att något har hänt.

Hon kommer rusande med min pappa i släptåg. De får se mig i vattnet på väg mot dammluckorna, min faster hoppar i vattnet först och sedan min pappa. De får tag i mig i sista sekunden, jag hade rutiga galonbyxor på mig och det gjorde att jag antagligen klarade att flyta någorlunda.

Jag minns sedan att jag vaknar upp och ligger inlindad i en stor filt, i min farbrors famn, vi sitter i rummet innanför köket hos farfar och farmor.  Jag frågar efter mina nya stövlar som jag hade tappat i vattnet de fanns ju inte kvar längre. Jag klarade mig fysiskt från detta äventyr.

Sedan förstår jag inte hur min pappa tänkte för han berättade aldrig detta för mamma av hänsyn till att min bror var nyfödd och mamma hade honom att tänka på.

Mamman skriver sedan i ett vykort till mormor att jag skriker på nätterna och är snäll på dagarna och hon förstår inte varför.   Det som hände fick hon veta långt senare och fick då förklaringen till att jag skrek på nätterna något jag själv inte minns.

Senare på året minns jag att farfar hittade min ena stövel som han visade mig då.

Under den sista TSS veckan under utflyktseftermiddagen tänkte vi först besäka Bjärka Säby slott men det var inte möjligt.

Då blev det Kornettgården, ett riktigt nostalgimuseum, jätteroligt att gå runt och minns småsaker som fanns på 50 och 60-talet hemma i barndomshemmet.

se länk, http://www.kornettgarden.se/Om+Kornettgarden6698.php, vi kunde också köpa fika de hade ett otroligt gott kaffe där.

Vi stannade också till vid Cloetta i Ljungsbro, jag ahr aldrig sett en så storbutik men enbart godsaker, kändes precis som en tax free butik och gå där. Blev alldeles för mycket billigt godis till bra kvalitet.       

19-23 september var den absolut sista TSS fortbildning där och det är ledsamt jag har trivts jättebra och få möta likasinnade hörselskadade i en fin miljö där full tillgänglighet är möjlig något om är välidgt sällsynt annars.

En epok är slut som inleddes hösten 2003 och jag tecknar hyfsat TSS och gör mig väl förstådd bland barndomsdöva också.

Farväl Rimforsa!  

I september under TSS veckans utflykt besökte vi Tignemåla skolmuseum, besök där vi alla kände igen oss i olika föremål som fanns. Se länken,

http://www.tignemala.se/,

Jag kunde hitta den första läseboken jag fick i första klass bland annat.

Vi besökte också en konsthantverkare som jobbade i trä och metall, han hade sin verksamhet alldeles vid vattenkanten där vägen slutade.

Jag köpte fina ringar där.